Att använda raklödder, även kallat rakskum, är viktigt när man rakar sig med rakkniv eller rakhyvel. Innan man rakar sig ska raklödder appliceras och arbetas in i skäggstubben på de ytor som ska rakas.
Raklöddret fyller flera viktiga funktioner:
Det mjukar upp skägg och hud innan rakningen, vilket gör det enklare att raka sig och få en riktigt slät rakning.
Det minskar friktionen mellan hud och rakblad, så att det blir enklare att göra smidiga drag med rakbladet och risken för skärsår och andra hudproblem minskar.
Många sorters raklödder innehåller vårdande ämnen som är positiva för skägg och hud, och till exempel kan minska risken för hudirritation och rodnad efter rakningen.
För i tiden skapade man raklödder precis innan rakningen med hjälp av raktvål, rakborste och en mugg med vatten. På 1900-talet blev alternativa produkter populära, såsom raklödder som kommer ur en sprejburk och bildar lödder direkt i handen utan att man behöver dona med raktvål och rakborste. Nu på 2000-talet har dock raktvålen och rakborsten fått något av en renässans, i och med att många personer har börjat intressera sig för hur man rakar sig på det gamla klassiska viset – med rakkniv, raktvål och borste.
Att preparera huden innan rakning är en tradition med långa anor, och vi vet till exempel att en produkt bestående av djurfett + kaliumkarbonat användes i det forntida riket Sumer för ungefär femtusen år sedan. Kaliumkarbonat (även kallad pottaska) utvinns genom att man bränner vissa sorters ved och sedan lakar ur med vatten.
De flesta sorters raklödder innehåller kalciumstearat, eftersom det här ämnet är så bra på att bilda lödder. Förutom att användas i tvålar, raklödder och liknande så är kalciumterat godkänt för att användas i livsmedel, och förekommer till exempel i godiset Smarties.
Rent kemiskt så är kalciumstearat kalciumsaltet av stearinsyra, och det framställs genom att man värmer upp stearinsyra och kalciumoxid ihop.
I sin rena form är kalciumstearat ett vitt vaxartat pulver.
Raklödder på burk brukar bestå av en emulsion av olja och vatten + antingen tvål eller tensider. Tensider är ämnen som minskar ytspänningen och gör det möjligt att blanda ämnen som normalt inte blandar sig med varandra, till exempel olja + vatten.
Det första raklöddret i sprejburk hette Rise och lanserades av the USA-baserade företaget Carter-Wallace år 1949. Produkte blev en stor succé, och inom tio år hade raklödder på sprejburk tagit över två-tredjedelar av raklöddermarknaden i USA. Dessutom spred sig bruket till mång andra delar av världen.
Man kan använda sig av en rakborste när man applicerar den typen av radklödder, men det går att applicera med handen också. Eftersom man inte behöver en borste för att skapa löddret sjönk bruket av rakborstar när raklödder på burk slog igenom. En fördel med att använda borste trots att det är "onödigt" är att själva borsten har en peelingeffekt på huden och till exempel kan användas för att minska och förebygga problem med inåtväxta skäggstrån.
Rakgel är en gel som kan användas istället för klassiskt raklödder. Vissa sorters rakgel bildar ett lödder när de trycks ut ur förpackningen, och känslan när man rakar påminner då mycket om hur det är att raka med vanligt raklödder. Andra sorters gel löddrar inte, utan förblir i gelform under rakningen, vilket ger en annorlunda känsla.
Att göra sitt eget lödder från en hård raktvål kan bli mycket billigare än att ständigt köpa nya burkar med färdigt raklödder, och detta även om man håller sig borta från de allra billigaste raktvålarna. Man kan få råd att använda en produkt av betydlit högre kvalité genom att byta från raklödder på sprejburk till hård raktvål. Dessutom är det mycket bättre ur miljösynpunkt.
Det finns flera olika metoder för att göra lödder från en fast raktvål, och de har sina fördelar och nackdelar. Det du läser här nedanför är inte några regler som är huggna i sten, så var inte rädd för att experimentera och testa vad just du gillar.
Hur lätt eller svårt det är att få till ett bra lödder från en hård raktvål handlar inte bara om hur skicklig man är, utan det varierar också mellan olika tvålar. Det är också viktigt att se till att rakborsten verkligen är rejält blöt innan man startar.
Traditionellt har man använt en mugg (med eller utan pip) för att arbeta upp löddret i, men man måste inte använda en mugg om man inte vill, utan det går att bygga upp löddret i ansiktet istället. Anvädningen av mugg är varför raktvål traditionellt huvudsakligen har sålts i form av en rund puck, så att den ska passa i en rund rakmugg. Det har också funnits en del tillverkare som sålt cylinderformad raktvål.
Om du vill använda en mugg placerar du raktvålen i muggen och häller på vatten. Jag föredrar varmt vatten. Låt tvålen ligga en stund i vattnet så att ytan mjukas upp lite. Använd sedan rakborsten för att borsta upp tvål från tvålens yta och fortsätt borsta/röra/vispa för att skapa ett lödder. En annan metod är att använda två muggar: i ena muggen använder du rakborsten för borsta upp tvål från tvålens yta så att tvålen löser sig i vattnet, och sedan häller du över tvålvattnet i den andra muggen och skapar löddret där. Den metoden brukar innebära att det går åt mindre tvål per gång, så man behöver inte köpa ny raktvål så ofta. Ett smart knep som kan göra att även lite dyrare raktvål blir ekonomiskt försvarbar, eftersom det går åt så lite per rakning.
Om du vill bygga upp löddret direkt i ansiktet istället, se till att borsten är rejält dränkt i tvållösning och borsta sedan upp ett lödder i ansiktet. Det finns raktvålar som säljs i en låg mugg och inte går att lyfta ur den muggen, och där tanken är att löddret ska byggas upp i ansiktet och inte i muggen.
Tips: Om man gillar att raka sig med varmt raklödder är det bäst att skapa löddret i en mugg som är bra på att behålla vattnets värme.
Det finns i handeln cylinderformade raktvålsstickor som är avsedda att appliceras direkt i ansiktet. Man gnuggar helt enkelt ena änden av stickan över ansiktet tills de ytor som ska rakas är täckta av tvål, och sedan använder man en våt borste för att skapa ett lödder.
Eftersom varje enskild sticka är ganska liten är de populära bland folk som reser och vill göra det med så liten packning som möjligt. Om man har en sticka invirad i icke-metall innebär det också att man kan utan krångel ta med sig väskan i situationer där sprejburkar inte är tillåtna och/eller metallburkar tenderar att orsaka irriterande extra säkerhetsundersökningar.
Det finns särskilda sorters raktvål, raklödder och rakgel som tagits fram för känslig hud. Det brukar innehålla vårdande ämnen, till exempel aloe vera, och det finns också produkter som är fria från parfym.
Om man har känslig hud kan det också vara bra att införskaffa vårdande produkter att applicera efter rakningen, till exempel en svalkande och vårdande gel.
De flesta rakapparater är gjorda för att användas utan raklödder, men det finns även exempel på rakapparater som är avsedda för användning ihop med lödder, eller som fungerar bra både med och utan lödder. Rakapparater som går att använda ihop med lödder är ofta vattentåliga så att man ska kunna raka sig i duschen.
Vissa personer föredrar att använda raklödder när de rakar sig med rakapparat, vanligen för att de har känslig hud som mår bättre efter en våtrakning än efter en torrrakning. Innan du börjar använda raklödder ihop med din rakapparat är det viktigt att du kontrollerar med tillverkaren om din modellen är anpassad för att användas ihop med raklödder. Även om modellen är vattentålig så kan den vara utformad så att raklödder försämrar rakningen eller skadar apparaten.
Viktigt: Det finns rakapparater som är avsedda att användas ihop med en särskild produkt som istället för att mjuka upp skäggstråna och huden får skäggstråna att bli stelare och huden torrare. Den här sortens produkt brukar innehålla mellan 50% och 80% alkohol, vilket kan vara ett problem om ens hud är känslig mot alkohol.